7604 visits.

Version 4 - 2017-03-20 ljud fixat

av Bertil Jansson   

bjanflogsta@gmail.com

 

Tonregler för ord med kort vokal

Ord som slutar med kort vokal eller med kort vokal och "kort konsonant" - p, t eller k

När det gäller ord med kort vokal så har vi tre grupper. Vi avhandlade en grupp  i slutet på förra sidan, den grupp som börjar med grön bokstav och slutar med kort vokal eller som slutar med kort vokal plus en "kort konsonant" p, t eller k:

 

 

Hög kort ton:

รั        r-a-g (rack) älska                            m-d (mått)   myra

 

Ord som börjar med svart eller röd bokstav uttalas med en låg kort baston.

Låg kort ton:

จะ        j-a    (dj-a)   ska                               h-d (hått)     krympa

Ett litet förtydligande till จะ j-a. Kort "a" skrivs som två små krokar när de kommer sist i ordet . Annars skrivs det med en krok som i "rack" รัก r-a-g, älska. Faktiskt så är regeln den att singelvarianten bara förekommer om bokstäver kommer efter. Dubbelvarianten kan finnas i längre ord också. Inget att bry sig i just nu.

 

Ord som slutar med kort vokal plus "lång konsonant" m, n eller ng

De följer samma regel som ord med lång vokal som slutar med "lång konsonant", dvs neutral ton för ord som börjar med svart eller grön bokstav.

 

Neutral kort ton:

บิน       b-i-n         flyga                     วั    w-a-n     dag

och stigande ton för de som börjar med röd bokstav.

 

Stigande kort ton:

 สั     s-a-n (sann)     rygg

 

Sammanfattning av toner så här långt

  Röd början Svart början Grön början
Regel 1 "stiga"      
Ord med långt avslut stigande neutral neutral
      Ord som slutar med lång vokal      
      eller som slutar med m, n eller ng      
       
Regel 2 "låglåg-falla"      
Ord med kort avslut låg låg fallande
      lång vokal med p, t, eller k på slutet      
       
Regel 3 "låglåg hög"      
      Ord som slutar med kort vokal låg låg hög
      och de som efter kort vokal har p, t, eller k      

 

Så här ser det ut, fortfarande utan ton-markörer. Det finns ytterligare ett sätt att markera ton utan att använda särskilda markörer. Vi utgår från det thailändska ordet för tempel "wat" som skrivs วั och uttalas w-a-t och med vilken ton?

- Visst, självklart wat - tempel uttalas med hög ton, märkt som violett ruta i schemat. Ordet har ju en grön början en kort vokal och slutar med en "kort konsonant" "t".

Men om vi nu skulle vilja skriva det thailändska ordet för förkylning som också uttalas w-a-t, som också har en kort vokal "a" men som har en låg ton istället för den höga tonen. Hur gör vi då?

Vi behöver ta oss in i en blå ruta på schemat på något sätt. Genom att t ex inleda med en röd bokstav skulle vi lösa problemet. Då har thailändarna bestämt det så att "h" kan användas som en sådan bokstav. "H" är ju stumt i många andra språk, så varför inte i thailändskan. Så om "h" inleder ett ord och är utan vokaltecken, då betyder det att ordet ska behandlas som om det är ett "rött ord" ett ord som ingår i "röda klassen" och då är problemet löst. Förkylning stavas วั h-w-a-t och uttalas w-a-t med låg ton. Så "höga" ord kan tvingas ner i "lågt" uttal genom att sätta ett stumt "h" framför. I svenskan har vi ju också stumt "h" - "hjul". Med samma teknik kan ord med neutral ton tvingas till att få en stigande ton, t ex ordet läkare skrivs genom att ett stumt "h" i början gör att ordet uttalas rätt med en stigande ton h-m-oo .

Men där tar det stopp. Nu har vi utnyttjat alla möjligheter att manipulera tonen med hjälp av reglerna och alfabetet.

 

Tontecken

Det finns fyra tecken som är kryckor i arbetet med toner. Av dom så är det två som används mycket och två som används väldigt lite. Tecknen som ser ut som 1 och 2 används ofta medan den liggande 3:an och + används sällan, eller som det ser ut på thailändska om vi kombinerar dom med g-aa กา

ก่า  ก้า  ก๊า  ก๋า

Dessutom är det så att de tre första tecknena uttalas som et - to - tri !! en språklig brygga mellan våra indoeuropeiska språk och thai via sanskrit. Det var väl helt enkelt så att vi européer hämtade matematiken från Indien och i förpackningen ingick uttalet. Vikingarna hade väl ingen akademi och behöll ursprunget, medan andra körde egna system.

3 och + (eller på thailändska     och  ๋  ) är enkla att avhandla. Dom används bara med svarta tecken. 3 gör att tonen blir hög och + gör att tonen blir stigande och dom används sällan.

1 och 2 däremot går in i det övriga systemet. 1 gör att ord med lång vokal, men som inte slutar på p, t eller k får samma ton-mönster som om de skulle vara ord med lång vokal och som slutade på p, t eller k, dvs regel 2 i tabellen ovan med färgerna blå - blå - grön.

 

Tonmarkör 1

Några exempel:่

ไก่    g-ai         höna, kyckling                         สี่      s-ii      fyra   
uttalas med låg ton precis som om orden hade slutat på long vokal + p, t eller k.

ม่     m-ai         inte       
uttalas med en fallande ton precis som om ordet hade slutat på long vokal + p, t eller k.

 

  Röd början Svart början Grön början
  สี่  ไก่ ม่
  låg låg fallande

 

Tonmarkör 2

 

2:an eller "tå" som den heter gör att ord med svart och röd början får en fallande ton:

det บ้าน b-aa-n          hus, hem        ห้อง     h-å-ng    rum

 

och ord med grön början får en hög ton:

  ร้อน r-åå-n   varmt, hett

 

Sammanfattning av markörtecknet 2 Röd början Svart början Grön början
  ห้อง บ้าน ร้อน

 

fallande fallande hög

 

Det var tonerna - klart som korvspad, enkelt och elegant, eller hur? Om jag ska vara ärlig så kan jag lätt bli förvirrad fortfarande, trots att jag har varit flitig med mina studier, men det går förvånansvärt bra ändå, så småningom smyger det sig hela systemet in i ryggmärgen på något vis, men visst, mycket övning krävs, och inget fusk. Det gäller att envist bita sig fast vid att uttala tonerna rätt. Och varje gång som man glömmer slå upp och titta efter hur det nu var. Så småningom blir det lättare.

Ett förtydligande om mångstaviga ord, ord som härstammar från sanskrit som sawatdii สวัสดี sa-wat-dii så sätts tonerna efter de olika delarna sa-wat-dii och följer reglerna, som i det här fallet blir låg - hög - mellan. Det finns ju mängder av exempel.

 

Om du undrar varför sawatdii skrivs s-was-dii så beror det på att det är så ordet är och att uttalet är "fel". Thailändaren har ju svårt med uttalet av S i slutet av ord. Thailändaren uttalar S i slutet av ord som T. Ord som slutar på L eller R uttalar thailändaren som N i slutet på ord.

En thailändare som inte är särskilt duktig på engelska säger t ex tennit istället för tennis.

 

Den sista vokalen

Och så till sist lite om vokaler, så att vi får upp våra vokalkunskaper till samma höga nivå som den som gäller konsonanter och toner:

sidan 1 gick vi igenom grunderna. En vokal som vi inte har nämnt därför att det är lite trixig att uttala är den som engelsmännen brukar skriva som "eu" och som uttalas något i still med ett brett östgötskt "ö", som i ordet eller som "i" i englskans bird eller franskans seule som vi kan beteckna med "ö" här:

มืด                        m-öö-t  med lång vokal              "mörk"              fallande ton   

ขึ้น                        k-ö-n  med kort vokal                  "stiga"            fallande ton

Vi har några vokalkombinationer kvar - diftonger. Vi har några lite mer ovanliga konsonanter kvar och lite uttalsregler och några specialare i skriften. Sedan behöver du lära dig ordningen i alfabetet, så att du kan leta i lexikon. Sedan är det bara att läsa och läsa. Riktigt bra språkkunskaper får man bara när man kommer igång att läsa har någon sagt. Lyssna på människor, radio och teve och prata med alla så mycket och ofta du kommer åt ....  Så småningom transformeras du till thailändare om allt går vägen ...... åtminstone en hobby-thailändare.

Bertil

bjanflogsta@gmail.com