7846 visits.

Version 4 - 2015-08-08 ljud fixat

av Bertil Jansson   

bjanflogsta@gmail.com

 

Mer om att lista ut vilken ton som gäller ....

Vi lärde oss regel nummer 1 på förra sidan. På den här sidan ska vi komma in på regel nummer 2.

Thailändskan indelar alltså sina konsonanter i tre grupper eller tre klasser, för att visa vilken ton som ska användas. Det är kombinationen klass på första konsonanten, vokalen och till vilken grupp som ordets sista bokstav tillhör, som avgör vilken ton som ska användas. Ibland behövs särskilda tontecken som tillägg.

Vi gick på förra sidan igenom, att de röda bokstäverna i början på ord, leder till att tonen blir stigande om ordet innehåller en lång vokal och antingen slutar på den långa vokalen eller slutar på en konsonant som uttalas som m, n eller ng. M, n och ng kan man kalla "långa konsonanter" eftersom man kan uttala dom länge, ljuda dom som en lång vokal. Därför får de tillhöra samma ordslutsgrupp, gruppen som slutar på lång vokal eller som slutar på lång vokal plus "lång konsonant" m, n eller ng.

P, t och k kan man kalla för "korta konsonanter" eftersom man uttalar dom kort, lite att jämföra med en kort vokal och blir en ordslutsgrupp för sig. Den här indelningen kan vi ha som minnesknep när vi ska få ordning på tonreglerna i thailändskan.

För enkelhetens skull kallar vi gruppen med de "korta konsonanterna" för p, t och k, eftersom b, d och g, som också finns där bara är tonande varianter av p, t och k och i slutet av ord uttalas som p, t och k. I thailändskan kan ju bokstäverna i slutet bara uttalas på några få sätt. Bl a så övergår "b", "d" och "g" att uttalas som "p", "t" och "k". Följande gäller alltså alltid i slutet av ord:

b blir ett svagt p                          g blir ett svagt k                  d blir ett svagt t

De uttalas knappt hörbart för ett svenskt öra i slutet av ord. För att hålla ordning på bokstäverna så skriver jag ändå den skriftliga bokstaven och ni måste hålla reda på att uttalet blir ett svagt p, k och t. Jag lovar att påminna också.

 

 

Tillbaka till tonreglerna:

Vi har just lärt oss att

Röd bokstav i början, och med lång vokal eller lång vokal plus "lång konsonant" dvs m, n eller ng i slutet av ordet gör att tonen blir stigande:   

exempel: าม s-aa-m "tre" s-aa-m

 

Nu ska vi börja med den gröna klassen. Till en början med kan vi konstatera att ord som börjar med grön bokstav och har lång konsonant eller lång vokal och en bokstav som inte uttalas p, t eller k gör att orden uttalas precis som ord som börjar på svart bokstav, dvs neutralt tonläge.

Neutral ton:

        k-aa            fastna              าง      t-aa-ng        väg                    m-aa            komma

 

Vi har tidigare lärt oss att ord som börjar med röd eller svart bokstav och har lång vokal och slutar på p, t eller k får en jämn låg ton.

Men om ordet börjar på grön bokstav, och därefter har lång vokal och slutar med ljud som p, t eller k i slutet av ordet leder till att tonen blir fallande/sjunkande:   

exempel: าก m-aa-g "mycket" som egentligen som uttalas m-aa-k.

 

 

ค ง     ช ซ    
g-k-k-ng-                  j-ch-ch-s    
ด ต ท ธ       บ ป ผ ฝ พ ฟ
d-dt-t-t-t-                                n-b-bp-    p-f-  p-f
ภ ม ย              ร ล ว ศ ษ ส
p-m-y-                                      r-l-w- s-s-s-  h
       

Listan från förra sidan kan vi nu fylla på med exempel på ord som börjar med grön bokstav, har lång vokal och som slutar på p, t eller k och får en sjunkande/fallande ton:

Sjunkande/fallande ton:

าก         m-aa-g            mycket              พู      p-uu-d        tala          ลู          l-uu-g            barn

 

Kom ihåg att uttalet blir: m-aa-k, p-uu-t och l-uu-k dvs att "d" när det är ordets sista bokstav uttalas som "t". Detsamma gäller "g" som i slutet av orden ska uttalas som "k".

 

Ord som istället för grön bokstav börjar med svart eller röd bokstav och som slutar på ljud som p, k och t får istället en låg jämn baston.

Låg ton:

บาด   b-aa-d    Baht หี       h-ii-b     låda อีก  ii-g    mer

Uttalas    

  

hiip och iik.
"d" i slutet blir "t"    -       "g" blir "k"         och           "b" blir "p".

 

 

Sedan tidigare har vi orden med "långt avslut", dvs lång vokal eller "lång konsonant" - m, n och ng:
 
Stigande ton :
        h-aa            söka, leta efter             าม      s-aa-m        tre                   k-aa            ben
 
Neutral ton:
        m-aa            komma                    ดี         d-ii              bra         มี        m-ii         har
 

   

Repetition och sammanfattning av tonregler för ord med lång vokal och utan tontecken:

Regel 1

Långt ordslut dvs ord som slutar antingen med lång vokal eller med lång vokal plus lång konsonant m, n eller ng:

Röd början   + lång vokal (+m/n/ng)  ---> stigande ton

Svart eller grön början + lång vokal (+m/n/ng)   ---> neutral ton

 

Regel 2

Kort ordslut dvs ord som slutar på lång vokal plus p, t eller k:

Grön början + lång vokal + p/t/k      ---> fallande ton

Svart eller röd början + lång vokal + p/t/k ---> låg ton

 

Fortfarande använder vi inga särskilda tontecken, utan det hela sköts listigt thailändskt med val av bokstäverna. Det innebär ingen extra möda att skriva längre ord eller något sådant för att markera tonen. Det var nog helt enkelt så att hela systemets krånglighet gick ut på att det skulle bli enkelt på slutet, så få och så lite särskilda tecken för toner. Jämför med vietnamesiskan där varje ord är fyllt av små ringar, plus och krokar för att markera tonen. I thailändskan behövs det ibland men inte genomgående.

Vi har nu exempel på 4 av de 5 tonerna utan att använda särskilda tontecken: den fallande, stigande, neutrala och låga tonen. Den höga tonen återstår. För att skapa ord som ger den höga tonen, så behöver vi gå över till ord med korta vokaler och då kommer vi in på regel 3. Ord som börjar med en grön bokstav och som följs av kort vokal eller kort vokal plus kort konsonant p, t eller k.

 

Grön början + kort vokal + (p/t/k) ---> hög ton

รั        r-a-g       älska                ทุ       t-u-g      varje            พ        p-o-b         möta, träffas

 

Och åter kom ihåg att g uttalas som k och b uttalas som p i slutet på ord, så det blir:

älska = rack                                           varje = tuck                               och möta, träffas = popp

En liten kommentar behövs väl till ordet popp - möta, träffas. Det finns ingen vokal. Så är det i många språk, arabiskan, hindi etc att om man inte skriver en vokal så finns det en "automatvokal" som språket plockar in. I thailändskan är det ett kort å-ljud som i popp. Man skriver alltså bara konsonanterna pb och så är det klart med toner och allt, fiffigt eller hur? Om ordet har flera stavelser så är "automatvokalen" ett kort "a" vid första stavelsen och därefter "o", t ex ordet för gata skrivs นน t-n-n och uttalas tanon (med stigande ton - regel 1).

Då har vi enbart genom att välja rätt kombination av bokstäver lyckats skriva och läsa ord med alla toner. På nästa sida plockar vi till sist fram de särskilda tecken som vi behöver för att skriva ord som har toner som vi inte klarar med enbart dom här reglerna. Vi har också några regler kvar när det gäller ord med korta vokaler, som inte heller behöver några specialtecken.

Bertil

bjanflogsta@gmail.com