7550 visits.

Version 4, 2017-03-20 ljud fixat

av Bertil Jansson   

bjanflogsta@gmail.com

 

Att skriva toner

Thailändskans toner hittar man i skriften, men man måste lära sig reglerna och då är det nog bäst att ta ett steg i taget. Det är inte oöverkomligt eller väldigt svårt, men man blir lätt yr om man tar tag i projektet för raskt. Det handlar om fyra regler och nedan har vi regel nr 1.

En förklaring till gåtan varför thailändarna har så många bokstäver är att dom används för att beskriva toner. Det finns flera bokstäver för T och flera för K och flera för S osv. Om man väljer den varianten i början på ordet så styr det vilken ton ordet ska få. Alla thailändska konsonanttecken tillhör en av tre klasser, som används just i det här syftet - att reglera tonerna på orden.

ขา och คา uttalas båda som k-aa, men har olika toner.

I alfabetet nedan är en del konsonanter färgade med rött. När de konsonanterna inleder ett ord och slutar med lång vokal eller med lång vokal och någon bokstav som inte uttalas som p, t eller k, så får ordet en stigande ton.

     k-aa     "ben"           าม      t-aa-m    "att fråga"

De ord som istället börjar med någon av dom svarta bokstäverna och på samma sätt följs av lång vokal eller av en lång vokal och någon bokstav som inte uttalas som p, t eller k så får ordet en jämn ton, som varken är hög eller låg.

คา   k-aa      "sitta fast"      วาง       w-aa-ng  "att lägga ner, placera"

 

Det thailändska konsonantalfabetet och de tre klasserna, var och en för tydlighetens skull representerad av en färg:

ค ง     ช ซ    
g-k-k-ng-                  j-ch-ch-s    
ด ต ท ธ       บ ป ผ ฝ พ ฟ
d-dt-t-t-t-                                n-b-bp-    p-f-  p-f
ภ ม ย              ร ล ว ศ ษ ส
p-m-y-                                      r-l-w- s-s-s-  h
       

 

Stigande ton :

        h-aa            söka, leta efter             าม      s-aa-m        tre                   k-aa            ben

 

Neutral ton:

มา        m-aa            komma                    ดี         d-ii              bra         มี        m-ii         har

 

Sammanfattning:

Röd  + lång vokal (+m/n/ng)  ---> stigande ton

Svart + lång vokal (+m/n/ng)   ---> neutral ton

Kom ihåg att öva mycket på dom neutrala. Det är dom som vi svenskar har svårast med. Att åka upp och ner på toner det har vi inte så svårt för, man att hålla tonen jämn, det är främmande för svensken.

 

Sammanfattningsvis handlar det om tre saker, vilken bokstav ordet börjar på, vilken vokalen är och hur ordet slutar. Till det kommer de små tecknena 1 och 2 och några till som används som markörer.

Det hela ger ju en väldig mängd kombinationer. Lyckligtvis är det så att de tre klasserna liknar varandra i det mesta. Men de är så listigt utvalda så att en regel gäller oftast två av klasserna medan den tredje klassen har sin egen variant.

Det är i princip det hela.

Bertil

bjanflogsta@gmail.com