7968 visits.

Version 4 - 2017-03-20 ljud fixat

av Bertil Jansson   

bjanflogsta@gmail.com

 

Lite mer om toner

Svårt, ja lite, men inte mycket, däremot mycket träning. I svenskan har vi två toner en stigande och en fallande, som också har sina thailändska motsvarigheter. Vad är skillnaden på en stigande och fallande ton? När du har hört en Enköpingsbo säga Enköpingståget, då vet du.

Istället för att teoretisera över svenskan är det bättre att nöta ett par thailändska ord, t ex de två orden på första sidan. Att nöta betyder att öva, träna öron, mun, hals, musklerna i hela munnen och halsen att få dom att vänja sig, att minnas, så det gäller att prata högt, inte viska. Det ska höras i hela lägenheten, gärna till grannen:

vit med stigande ton k-aa-o ขาว och  
ris med fallande ton k-aa-o ข้าว            

 

Det var två av thailändskans fem toner. Sedan har vi tre toner kvar. Dom är alla jämna, en låg, en hög och en mitt emellan eller om man så vill "neutral ton". Som att säga do-re-mi.

 

                                                                                                ____________

                                                   ____________

____________

 

Det svåra för oss svenskar är att vi är vana att stiga eller falla när vi säger stavelser. Det är den egenheten som förstör vår engelska och gör att amerikanare har roligt åt oss när vi pratar engelska. Och vi svenskar störs av alla nysvenskar som pratar vårt språk entonigt.

När vi ska prata thai så måste vi kunna ligga kvar på samma ton, antingen det är do, re eller mi. Vi kan inte fara upp och ner på varje ton. Det får vi bara göra på två av de fem thailändska tonerna. När det gäller uttalsövningar, då gäller det att släppa loss teaterapan långt därinne - härma, slappna av och härma, högt och ljudligt.

I ordet för hej Sawat-dii-krab där har vi tonerna låg-neutral-hög:

 

                                                                                                 ____________ KRAP

                                                        _____________ DII

____________ SAwat

 

Sawat(=låg) dii(=mellan) krab(=hög). Öva och säg entonigt varje tonläge do-re-mi sawat-di-krab. Visst, visst, liknelsen är ungefärlig, men relativt sätt så stämmer den.

 

Ett annat bra sätt att öva tonerna är att träna att räkna pengar:

Baht sägs med låg ton. Gå tillbaka till sida 1 eller hugg närmaste thailändare om du har någon omkring dig och be honom eller henne att säga Baht, så hör du att det är baston rakt igenom.

1 Baht heter n-ö-ng b-aa-t och n-ö-ng uttalas precis som Baht med låg ton, så det blir två låga basljudsord efter varandra

2 Baht - s-oo-ng b-aa-t då blir det den stigande två s-oo-ng följt av Baht i baston.

3 Baht - s-aa-m b-aa-t, same-same dvs 3 uttalas stigande och b-aa-t med låg baston.

4 Baht - s-ii b-aa-t same-same som 1 Baht låg och låg ton.

5 Baht - h-aa b-aa-t då blir det h-aa som är fallande och så kommer det låg frekventa bastonande Baht.

6 Baht - h-o-k b-aa-t. h-o-k uttalas med låg ton.

 

Ingen siffra med den höga tonen som i r-åå-n "het" på förra sidan. Inte heller någon siffra med den neutrala jämna tonen som i Thaiไทย t-a-y

 

Sedan gäller det att hitta ord med de olika tonerna och då behöver man lära sig hur man skriver dom olika tonerna, såvida man inte har en väldigt tonmedveten thailändare vid sin sida. Då ska vi ta ett riktigt djupt andetag. Nej, det är för tidigt. Vi tar alfabetet istället, inte hela, bara lite peppning för dig att ta itu med det. Thailändskan har ungefär lika många konsonantljud som svenskan, 21 stycken och till det vokaler ungefär lika många som i svenskan. Ett av vokalljuden är lite svårt en variant av ett östgötskt ö-ljud, annars är det inga problem. Däremot måste man hålla reda på långa och korta ljud. K-a-o är inte samma sak som k-aa-o. Med stigande ton är k-a-o han medan k-aa-o med samma stigande ton är vit som vi har lärt oss redan.

Sedan är det ju lite trixigt att thailändarna olyckligtvis har valt sanskrit och inte latin som grunden för sitt skriftspråk. Å andra sidan blir hela uppgiften så mycket mer intressant så. Laotier, kambodjaner för att inte tala om alla möjliga indiska språk punjabi, hindi, bangla har gjort samma val. Så har du lärt dig thai, så kan du känna igen vissa bokstäver på alla dom här språken.

Vän av ordning som kan lite om thai har redan höjt sin röst och sagt att thai består av 44 bokstäver. Jo, jo, men fortfarande bara 21 konsonantljud. Bokstaven T kan skrivas på ett antal olika sätt t ex. Men det gäller att inte haka upp sig på överkurs, utan svälja ett ord i taget, en bokstav i taget.

 

Thailändska alfabetet

De thailändska konsonanterna. En del bokstäver är utelämnade, antingen används dom inte alls, eller väldigt sällan, överkurs just nu.

 

 

ก ข ค ง       จ ฉ ช ซ    
g-k-k-ng-                j-ch-ch-s    
ด ต ถ ท ธ น บ ป ผ ฝ พ ฟ  
d-dt-t-t-t- n-b-bp- p-f-   p-f  
ภ ม ย       ร ล ว ศ ษ ส    ห อ
p-m-y-                                         r-l-w-    s-s-s-    h-å

 

Ni kanske saknar som är ett långt "a" som i ordet "komma" m-aa (neutral ton) มา  .  "A" är en vokal och ingår inte när man läser upp alfabetet på thai. Det är bara konsonanterna som gills då. Här kan du som har lust fördjupa dig och träna vidare på alfabetet:  http://www.thai-language.com/ref/consonants

j uttalas ungefär som på engelskan med ett d framför, dvs dj eller engelskt j. Svenskt j representeras av bokstaven som han skrivits som y.

 

Bokstaven som självständigt uttalas som ett öppet å-ljud som i ordet ออก aw-g  'utgång, ut, gå ut' används som byggnadsställning för små vokaler i ord som börjar på vokal och då behöver en byggnadsställning som konsonanten är.

"ng" är som ett svenskt ng-ljud utan g-ljudet. Ordet för orm på thailändska börjar med "ng", uttalas ng-u งู neutral ton.

"ch" är engelskt "ch" som i March.

Bertil

bjanflogsta@gmail.com